Fördomar

Har ärligt talat fått nog av alla fördomar folk har. Att jag ser ut på ett visst sätt, klär mig på ett annat sätt. Många har fördomar om hur jag pratar och uttalar ord. Får många spydiga kommentarer från folk främst om mitt utseende.

Jag har varit kraftig sen liten flicka och främst på grund av att min farmor lagade fel mat och använde ofta grädde i matlagningen gjorde maten extra fett. Farmor tvingade mig många gånger att äta upp maten, fast jag var mätt.

Jag ökade kraftigt i vikt. Jag blev mobbad på grund av hur stor och kraftig jag var. Många jämförde mig med andra i kroppsstorlek tyckte det var rolig. Jag mådde jättedåligt kände redan då av alla fördomar, kände plastade inte in i samhället blev aldrig accepterad för den jag var.

Många såg mig som den stora FETTA BUFFELEN JAG VAR. Började kalla mig för Fetto, tjockis, flodhäst, uppstoppad gris till att jag inte var värd att leva längre. Många av dem som utsatte mig för detta under många år önskade de värsta ur mig att jag skulle begå självmord frivilligt men det var inte första gången de gjorde så emot mig utan de spred även elaka fördomar om mig i skolan och ingen brydde sig värst mycket.

Det var inte bara i skolan som folk hade fördomar om mig även utanför också, när jag gick in i en klädbutik för att kolla på kläder kanske köpa något. Butikspersonalen tittade konstigt på mig och viskade högt och tydligt i mellan sig ”Titta hur hon ser ut, henne kan vi inte ha i vår butik, hon skrämmer ju bort våra kunder” Andra gånger hann jag knappat gå in innan för dörren till butiken, innan butikspersonalen sa ut härifrån ”Tjockis, Fetto, tyvärr blev jag många gånger illa bemött av butiksbiträden.

Jag började må sämre och sämre, kände många gånger att jag inte existerade och inte fanns till. Kände nä, nä nu avslutar jag detta hemska liv, kände jag många gånger där jag satt i trappen upp till övervåningen i skolan. Andligen avsluta livet genom att klättra upp för räcket, bara hoppa rakt ner eller öppna fönstret som var 100 meter från där jag satt.



Leave a Reply